2005-04-26

Den komfortabla inkonsekvensen

Man noterar att antikrigsvänstern inte väsnas så mycket längre. Det är väl inte så kul att hylla Saddam nu när det irakiska folket förrättat val, en premiärminister och en president har utsetts, och en ny, demokratisk regering är i full färd med att bildas.

Det är väl, kan man tänka, inte ens kul att längre förespråka fortsatta inhemska terrorattacker från de kvarvarande resterna av Saddamlojalister, riktade mot demokratibyggandet, Röda Korset och civila irakier.

Men när Saddams västerländska stödtrupper i rabulistvänstern väl orkar sig på att försöka argumentera så sker det genomgående efter ett aggressivt och offensivt argumentationsupplägg, syftande till att pressa in debattmotståndaren i en defensiv position där vederbörande ständigt får försvara sig, förklara oklarheter, bedyra att man verkligen hyser godhjärtade åsikter, komma med lösningar på allehanda problem i konflikten, etc.

Det fiffiga med en sådan debatteknik är att man dels får debattmotståndaren att framstå som den suspekta, nervösa och osäkra typen ("Kolla, krigshetsaren kan inte försvara att USA struntade i FN!") , dels att man själv i bästa fall slipper frågor som det kan vara besvärligt att finna svar på ("OK, du är emot Irakkriget, men hur skulle DU i så fall vilja att avsättandet av Saddam skulle gå till?").

Vi är nog en del som tycker att
Bulten i Bo är ett pikant och festligt inslag i den svenska bloggvärldens avdelning för bombastiska och ilskna betraktare. Och kanske beror det just på att han lagt sig till med en argumentationsteknik av nyss beskrivna slag.

Som när han ifrågasätter de anförda respektive de egentliga motiven hos de som var - och är - anhängare av befrielsekriget mot Irak.

Från oss som exempelvis håller demokratiseringsaspekten högre än förekomsten av eventuella massförstörelsevapen kräver han stringenta och exakta bevis för att vi skall slippa bli uthängda som opportunistiska hycklare.

Men när hans pompösa utfall mot eventuell frånvaro av sådana belägg vänds mot honom själv, när han själv avkrävs bevis för att han alltid tyckt att demokratisering är bra och inte någonting som han populistiskt börjat anföra först nu när demokratiseringsprocessen i Irak är ett faktum, så följer en kompakt tystnad.

Nej, förresten, inte helt och hållet tyst. När han i flera veckor undvikit frågan om när han senast skrev ett blogginlägg eller debattartikel eller annat där han argumenterar för att diktaturer bör demokratiseras, svarar han efter några påminnelser:

/.../ jag har inte heller skrivt några texter om att det vore bra om malarian utrotades, svälten upphörde, BNP ökade, ammarby vinner allsvenskan, etc.

Det finns nämligen något som heter självklarheter och sådant tycker inte jag man hehöver skriva. men OK, vill du inte tro mig att jag inte gillar malaria, så får du väl gör det.


Det vill säga: när en ståndpunkt innehas av Bulten i Bo, så är den så självklart rätt och riktig att den inte behöver förklaras, och Bulten i Bo behöver inte presentera några belägg för att han hyst ståndpunkten hela tiden. (Att det var och är rätt att demokratisera Irak tillhör kategorin "självklarheter" för Bulten i Bo, och det är väl därför cyberrymden tycks kliniskt rengjord från inlägg där han under de senaste åren gjort detta gällande...)

Men när någon annan hyser en uppfattning så är den långt ifrån självklar, utan Bulten i Bo kräver fylliga skriftliga bevis för att det inte är en uppfattning som man nyligen lagt sig till med utan någonting som man tyckt hela tiden.

Fast inte ens när han får sådana bevis är han nöjd, utan avfärdar dem och höjer sina beviskrav ytterligare.

Men själv vill han inte veta av några beviskrav överhuvudtaget riktade mot sin egen person.

Ty hans åsikter är ju "självklarheter".

free hit counter