2004-10-28

Besök i en annan värld

Följ med på en resa till en annan planet: Sveriges Kommunistiska Partis (SKP) hemsida.

Jag vill särskilt framhålla sidorna om
det nyliberala EU.

SKP:s studiegrupp för nyliberalismen har en hel del att berätta. Bland annat att det var en samsyn mellan

socialdemokratin ... borgerligheten och det privata kapitalet
som förde in Sverige i EU. Samsynen bestod, enligt SKP, i det som

i dagligt och allmänt tal uttrycks såsom Nyliberalismen.
Om jag någonsin anklagat ytterkantsvänstern för att vara paranoida i onödan, vill jag ta tillbaka detta.

Ber om ursäkt.

Det är tvärtom helt begripligt att se spöken överallt, om man så fullständigt lämnat den politiska kartan att man anklagar svensk socialdemokrati för att vara spjutspetsen i den nyliberala revolutionen.

* * *

Vänsterns Studentförbund (VSF) befinner sig däremot något närmare Vintergatan. I en programpunkt på höstens agenda för VSF i Lund - nämligen en marxistisk studiecirkel - vänder man sig till och med till en bredare krets än den egna sekten: "alla som är intresserade av att fördjupa sig i marxismen" står cirkeln öppen för.

Trodde jag.

När jag, som vetgirig själ, ville anmäla mig till cirkeln - ja, jag erbjöd mig till och med att hålla ett föredrag om marxism, eftersom jag gjort det tidigare och därför redan har ett manus färdigskrivet - fick jag dock veta att man "föredrar att hålla cirkeln för folk som är intresserade av Marx för att de är socialister". Mitt erbjudande om att komma och tala om marxismen avböjdes "vänligt men bestämt".

Nåväl. Jag är en varm anhängare av organisationers, företags och individers rätt att välja vilka de vill ha att göra med (så kallad diskriminering), och om VSF i Lund inte vill ha andra cirkeldeltagare än sådana som "är intresserade av Marx för att de är socialister", så skall de få slippa.

Men då kanske inbjudan i stället borde ha lydit: "öppen för alla som är socialister".

2004-10-27

Förtrupperna i Flicka

Vi har tidigare sett hur offentliga myndigheter, som vi försörjer med våra skattemedel, ägnat miljonbelopp åt att göra reklam för antingen sin egen verksamhet, eller för en statsunderstödd samhällssyn, eller bådadera (Riksskatteverket, Sida, Naturvårdsverket är väl de senaste exemplen).

Nu har även regeringen - direkt, inte via någon myndighet - börjat använda mina pengar för att berätta för mig vad jag skall tycka (det vill säga, att jag bör tycka som regeringen tycker).

Socialdepartementets projekt
Flicka har mellan maj och oktober kuskat land och rike runt för att berätta för folk i yngre tonåren om tingens tillstånd. Kvinnoideal, utseendefixering och det sexualiserade offentliga rummet är måltavlorna för Flickas skattefinansierade kampanj.

I sin kampanj väljer man bland annat att
hänga ut chefer för de mediebolag som regeringskansliets folktribunal befunnit skyldiga (till vilket brott?).

Kanske inte så festligt att få sitt namn och telefonnummer publiceras på varenda busskur landet runt.

Men Flickas korståg medger inte sådana sentimentala överväganden. I revolutionen behövs en upplyst elit som vet att berätta för pöbeln hur världen är beskaffad. Avantgardetesen formuleras redan på Flickas förstasida:

Vi inser att den här kampanjen kommer att göra vissa av de utpekade företagen upprörda. Men det är också meningen. Utan upprördhet - ingen debatt. Utan debatt - inget uppvaknande och inga framsteg.
Så är det. Folket kommer inte att vakna upp förrän ledarna demaskerat den illusion av verkligheten som vi bedras av varje dag.

Hmm. Det där med elitens förtrupper som skall bereda väg för samhällsomvandlingen känns inte obekant för den som bläddrar bland de politiska ideologierna.


En tröst i natten är dock att några kanaler tycks bojkotta Flickas tevereklam.

Låt mig avsluta med att inte utan munterhet citera en annan av Flickahemsidans portalformuleringar:

Den här [utseendefixerade] utvecklingen är ALLAS ansvar. Och det är just det som är problemet. Det leder uppenbarligen till att det blir INGENS ansvar.
Så sant.

Resonemanget att allas ansvar alltid och överallt leder till att ingen tar ansvar samlar tung empiri bakom sig.

Applicerat på andra områden innebär det dock en kraftfull argumentation emot exempelvis offentligt ägande. Får jag därför gissa att jag trots allt aldrig kommer att få vakna upp till en dag då en socialdemokratisk regering vågat vidga denna insikt också till andra samhällssektorer.

Flickaprojektet blir inte det regeringsinitiativ som kommer att breda ut sig mest över kolumnerna i framtidens historiska exposéer över svensk politik.

Men det viktiga är ju att det nu, i dag, är ett ståtligt exempel på så kallad politisk handlingskraft. Så vad gör det om hundra år?

Och kostar pengar gör det. Det är inte billigt att hänga ut mediechefers direktnummer på fyrfärgsaffischer runtom i landet.

Statsunderstödd pennalism.

Grattis. Du betalar.

2004-10-26

Hoppsan

Cecilia Uddén, SR-journalist, P1-morgon 2004-10-26:
Jag tycker heller inte att svenska medier har något som helst krav på sig på opartiskhet när det gäller valet i USA.

"Public service-uppdraget" enligt SR:s sändningstillstånd:
Sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt /.../

2004-10-25

Små, små steg mot stora, stora mål

EU-kommissionen låter sig inte imponeras av socialdemokratiskt egenintresse.

Det svenska spelmonopolet - eller, mer korrekt, det socialdemokratiska spelmonopolet - brukar motiveras med folkhälsan och en välsorterad uppsättning andra så kallade allmännyttiga argument.

Men regeringspartiet har en lång väg att vandra om de skall övertyga särskilt många av oss om att det inte i själva verket bara är ännu en kvarvarande rest från den unkna gråsocialismens tid i Sverige, då stat var huvudregel och privat var undantag.

Samt det där med den så kallade arbetarrörelsens egenintresse i att låta den egna samt statens kassa bli alltmer stinn, såklart.

Skrivelsen från kommissionen är vad som på det ibland säregna fikonspråket heter "formell underrättelse", och optimistiska socialdemokrater här hemma samt i Bryssel framhåller att det återstår mycket arbete innan EU definitivt kommer att förbjuda Sverige - eller, mer korrekt, socialdemokraterna - från att tvinga landet att huka under deras egen och i särintresse stiftade spellag.

Må så vara. Socialdemokraterna har en lika väldokumenterad som föga smickrande historia av att behöva släpas in i framtiden.

Det kommer att ske här också. Det kan ta tid, men det kommer att ske.

Vissa dagar är det de små segrarna som räknas. Detta är en sådan.

2004-10-24

Revolutionen inställd tills vidare

Det blev ingen fest för gratisätarvänstern i går kväll (se lördagens notering).

Kårordföranden och hans viceordförande vid studentkåren såg till att byta ut låsen, så att lyxrevolutionärerna inte kom in i festlokalen.

Den stora morgontidningen skrev om saken även i dag, men journalisten misslyckades inte med att ge en mycket snäv bild av verkligheten.

För det första väljer journalisten att kontakta representanter för endast två (2) av de tio (1o) partier som sitter i SUS fullmäktige i syfte att skapa sig en bild av vad fullmäktige anser om kårpresidiets tilltag. De två partierna han kontaktar - Vänsterns Studentförbund respektive Radikal Vänster - Oberoende vänstern - representerar tillsammans 9 av fullmäktiges 41 mandat.

Men DN-journalisten tyckte tydligen att det skulle ge hela bilden av vad fullmäktige i stort har för åsikt i frågan. 9 av 41 mandat, som sagt. 20 procent av fullmäktige. Därtill enbart vänsterprocent.

För det andra valde DN-journalisten alltså att kontakta de två partier som dels befinner sig längst ut till vänster, dels ligger mycket nära varandra ideologiskt.

Varför?

Nu är ju jag amatörtyckare, men om jag skulle skaffa mig en bild av vad fullmäktige tycker, och om jag endast orkar kontakta två av de tio partierna, så skulle jag exempelvis valt att kontakta ett vänsterparti och ett högerparti. För att få en så nyanserad och balanserad bild som möjligt.

Kanske skulle jag också försöka att uppbåda kraft nog att orka slå ett tredje telefonsamtal, för att riktigt försäkra mig om att få en hyggligt rättvisande bild. Då skulle jag ringt något av mittenpartierna alternativt något av de fackpartier som inte primärt är politiska.

Men det gjorde inte DN-journalisten. Medvetet eller omedvetet.

I stället kontaktade han de två varandra närliggande partierna på vänsterflygeln. När han hade fått deras åsikt, var han nöjd och skrev sin artikel som gick i tryck i söndagens DN.

Och DN:s alla läsare som inte är upp över öronen insatta i SUS interna liv har fått bilden att det i fullmäktige finns ett kompakt motstånd mot kårpresidiets tilltag (DN-journalisten var nämligen så listig att han lät bli att nämna att samtliga tre, som i DN-artikeln var kritiska till kårpresidiets tilltag, var hemmahörande i nyssnämnda vänsterpartier).

För egen del är jag övertygad om att det finns fullmäktigeledamöter som stöder kårpresidiets agerande. Men de blev inte tillfrågade. Varför var deras åsikt ointressant?

Varför ansågs 20 procent - därtill 20 vänsterprocent - av fullmäktige vara underlag nog för att beskriva vad SUS fullmäktige i stort anser i frågan?

Varför var de övriga 80 procentens åsikter ointressanta?




PS. Och skall vi vara ärliga, vilket jag tidigare har framhållit som en god drivkraft, är det väl egentligen inte att betrakta som en kioskvältare, att vänsterpartierna i SUS fullmäktige känner viss sympati för den solklart genomvänstriga organisationen planka.nu? DS.

2004-10-23

Gratisätarvänstern festar i kväll

Dagens Nyheter väljer i dag att ge den stockholmska gratisätarvänstern "planka.nu" mer uppmärksamhet än de förtjänar. Detta sedan oppositionsborgarrådet och f d kårordföranden Mikael Söderlund (m) kontaktat sin gamla studentkår vid Stockholms universitet för att förmå dem att hindra planka.nu från att i kväll arrangera ett så kallat "hejdlöst röj mot avgifter, borgare, vinstintressen och spärrlinjer".

Helt rätt. Som Söderlund själv säger: "Jag tror att det finns en hel del tvångsanslutna studenter som inte sympatiserar med planka.nu"

Men nu är inte folket inom gratisätarvänstern så imbecilla som man skulle kunna förledas att tro efter att ha argumenterat med dem (för då framstår de inte som något annat än ogenomtänkta blöjsocialister, kan jag meddela).

Eftersom planka.nu inte är en kårförening vid Stockholms universitet, har de heller inte rätt att låna universitetets eller studentkårens lokaler. För att kringgå detta har planka.nu därför låtit Frescati "anarkistiska" sammanslutning (Fas) låna festlokalen.

Men ingen tror naturligtvis att Fas spelar någon annan roll än bulvanens. Fas kompisar inom planka.nu behövde en festlokal för sitt anti-etablissemangsröj. Klart som korvspad att Fas ser till att fixa en lokal åt välfärdsrevolutionärerna inom planka.nu. Klart att kidsen skall ha en röjarlokal som betalats av skattemedel och via studenternas tvångsmedlemskap i kåren.

Axel Berthelsen hos planka.nu är i en DN-intervju i dag rasande över Söderlunds tilltag: "Studentkåren är en borgerlig klubb för inbördes beundran. Att försöka kväsa en kritisk röst, jag saknar ord."

1. Alla som varit medlemmar av, oppositionella emot eller formellt aktiva i eller omkring någon studentkår i detta land vet att dessa knappast utgör den nyliberala revolutionens spjutspets. Tvärtom frodas de politiskt korrekta kvoterings-, jämlikhets- och allmänt popvänstriga socialdemokratiska idealen.

2. Om det är några som har rätt att rasa, så är det alla studenter i Stockholm som genom Berthelsens och universitets"anarkisternas" vänsterkompisars försorg tvingas till medlemskap i bland annat Stockholms studentkår, som i sin tur är ansluten till den illa maskerade socialdemokratiska kamporganisationen Sveriges "Förenade" Studentkårer. Den vänstra planhalvan är nämligen inte känd som kårobligatoriets främsta kritiker. Om man uttrycker sig lindrigt.

3. Den dag planka.nu slåss för att var och en bör betala för det som han/hon konsumerar, och bör slippa att betala för det som han/hon inte konsumerar, skall jag gärna kalla dem för en kritisk röst. Men i dag är inte planka.nu "kritiska", revolutionära eller omstörtande. De befinner sig i välfärdsstatens opinionsmässiga mittfåra som alla andra. De är en mainstremvänsterkraft som i likhet med så många andra mainstreamvänsterkrafter vill att andra skall betala för deras konsumtion. Precis som flertalet politiska partier, intresseorganisationer och folk i allmänhet vill. Precis som hela den svenska samhällsandan föreskriver. Inte så spännande.

planka.nu - ännu en i raden av särintressen som vill att andra skall försörja dem. Kön är lång, var god tag en nummerlapp.

Gäsp!

2004-10-22

Grattis, Halland

Det blev som bekant inte (ex-)finansminister Ringholm som fick flytta in i Halmstad slott och bli landshövding i länet, utan (ex-)bostads- och kommunminister Lars-Erik Lövdén.

För att han "ville det".

Som statsministern formulerade det under gårdagens presskonferens med anledning av regeringsombildningen.

Ringholm fick inte bli hövding över Halland. Trots att han tycker om Halland och har en sommarstuga där och dessutom har Halmstad BK som favoritlag.

Världen kan vara bra orättvis ibland.

2004-10-21

Land skall med politik byggas?

Den länge utlovade slagkraftiga regeringsförnyelsen innehåller skapandet av ett nytt departement: Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet.

Jag har alltid haft invändningar när jag mött personer som studerar på någon av de samhällsplanerarlinjer som de statliga högskolorna erbjuder (men det brukar inte finnas någon utbredd förståelse för min uppfattning att världen har sett nog av planerade samhällen).

Det nya departementet kommer naturligtvis att ha fullt upp dagarna i ända. En armé av administratörer kommer att behövas för att planera detta avlånga land åt oss.

För hur skulle det gå om vi fick bestämma över tillvaron själva, i stället för att den politiska makten gör det åt oss? Skulle säkert bli kaos. Anarki. Eländes elände.

Eller?

Vi kommer att få propositioner, utredningsdirektiv, subventioner, skattelättnader, straffskatter, lagskärpningar, förbud och påbud även från detta departement.

Politiken kan inte och vill inte såga av den gren på vilken den själv sitter. Alltför många människor i detta land arbetar ihop sitt levebröd inom politikens besynnerliga hägn. Och det är samma människor som har att besluta om huruvida grenen skall sågas av eller inte. Gissa om det någonsin kommer att ske.

Och så författades denna dag ännu ett kapitel i den oändliga sagan om hur politiken kontinuerligt ser till att skapa sig själv nya arbetsuppgifter. För vad skulle väl hända om vi en dag vaknade upp och hela Sverige, inklusive samtliga anställda i regeringskansliet, konstaterar att det inte längre finns några politiska uppgifter kvar?

Som Ulf Lundell så påpassligt har iakttagit: Det är folket som bygger landet (Och som även statsministern själv instämt i en gång i tiden.)

2004-10-20

Exodus Ringholm

Utnämningsmakten är i det här landet ett utsökt verktyg för den verkställande makten. Verkschefer, utredningsordföranden, landshövdingar och ambassadörer - för att nämna några exempel på utnämningar som regeringen har att besluta om.

Det är inte uppenbart att det är fel att detta delegerats till regeringen. Det är heller inte särskilt uppseendeväckande att regeringen i första hand söker bland sina egna led när en befattning skall tillsättas. Egenintresset, så att säga. Det är från regeringens horisont sett bra och bekvämt att exempelvis ha en chef för en känslig utredning som man kan "lita på" (här: som man kan hålla kort). Om ni förstår vad jag menar.

De som skall tackas för lång och trogen tjänst inom det egna partiet tilldelas med fördel poster där de kan njuta sitt otium. För om vi skall vara ärliga - vilket alltid är en god drivkraft - så innebär ett uppdrag som till exempel landshövding i en avkrok, eller ambassadör i ett lugnt och okontroversiellt land, inte att landshödingen eller ambassadören ifråga löper risk för utbrändhet. Åtminstone inte varje dag. Det är förvisso mycket resor och representation, handskakningar och invigningar, symboliska events och uppvaktningar. Men några blodkärl sprängs sällan.

Regeringens prenumeration på utnämningsmakten blir bara riktigt stötande när det är samma regering som
år efter år, val efter val, decennium efter decennium, förfogar över denna.

I ett land som detta, där det socialdemokratiska partiet suttit i regeringskansliet under mer än sex av de senaste sju decennierna, har den socialdemokratiska partibokens anda och bokstav naturligtvis också haft gott om tid på sig för att sippra ut i varje tentakel av samhället där socialdemokraterna haft möjlighet att tillsätta sitt folk.

Extra stötande blir utnämningsmakten när det gått slentrian i den. När så många tror att exempelvis befattningen som landshövding betyder någonting reellt. När så många av landshövdingens "undersåtar" tror att de får utbyte av de skattemedel som landshövdingen spenderar.

I dag har
TT skrivit om spekulationerna om finansminister Ringholms framtid:

Spekulationerna om Bosse Ringholms framtid har fått ny fart sedan landshövdingsposten i Halland blivit ledig. Regeringen utsåg på tisdagen den nuvarande landshövdingen, centerpartisten Karin Starrin, till generaldirektör för tullverket. Ringholm tycker om Halland och har en sommarstuga där. Den fotbollstokige finansministern har även Halmstad BK som favoritlag.

Nu är detta förvisso inte regeringens ord, utan TT:s. Men när till och med landets ledande telegrambyrå ser det som självklart att det är Halland som Ringholm borde bli landshövding i, därför att han tycker om Halland och har en sommarstuga där och dessutom har ... Halmstad BK som favoritlag, då kan vi vara säkra på att ignoransens grepp om enpartistaten bitit sig fast ordentligt.

Är det detta som meriterar Ringholm som landshövding i Halland, så kan även de kvarvarande delar av befolkningen, som verkligen tror att landshövdingeposten är en kvalificerad och professionell befattning som bara ett fåtal utvalda förmår utföra, förvisso till slut förmås att förstå vilka dunster de blivit islagna.

Och det får ändå sägas vara en uppsida i eländet.

Om Ringholm så småningom utses till landshövding i Halland, så vet vi alltså att det inte enbart beror på att han är socialdemokrat sedan barnsben, utan också på
- att han gillar landskapet,
- att han har en sommarstuga där, och
- att han håller på Halmstad BK.

Det meritokratiska idealet får sig ännu en gång en rejäl spottloska. Q.E.D.


2004-10-19

Riksdagsdebatt

Statsministerns kronprins Pär Nuder, för tillfället kulturminister, sade i sitt 1-majtal år 2000 att "[v]i socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet".

I kväll fick Nuder i riksdagen besvara interpellationer kring detta, bland annat från
moderaten Gunnar Axén.

Men makten betyder allt. För den som anlägger det hegemoniska socialdemokratiska partiets perspektiv är det fullt naturligt att ingenting kan få regeringen att riskera en regeringskris genom att bryta samarbetet med kommunistpartiet.

Inte ens högstämda ord fällda i ett 1-majtal.

Allt kommer att fortsätta som vanligt. Nuder har förklarat att de borgerliga interpellanterna inte vill klämma åt odemokratiska kommunister, utan att de vill klämma åt socialdemokratin.

Sedär. Så får man slut på en debatt om något obehagligt som man inte är förmögen att bemöta i sak.

Hur skall de borgerliga interpellanterna bemöta på ett sådant nuderskt påstående? "Nejdå, vi vill inte alls klämma åt socialdemokratin." ?

Makten behöver bara undantagsvis nedsänka sig till att ta ansvar för ord och handling. Denna kväll var inte en sådan. Nuder traskade hem, nöjd över att ha fått tillskriva interpellanterna regeringskritiska - ja närmast subversiva - avsikter med sina interpellationer.

Frihet framför allt...

...heter denna blogg.

Så lite tid - så enorma mängder socialism.

Detta skall bli min ventil.



Peter
free hit counter